Ska invandrare utvisas om de begår ett allvarligt brott?

Definitivt men inte förrän dom avtjänat fullt straff utan straffrabatt för gott uppförande eller för att dom var förstagångs förbrytare. Straffa dom stenhårt för grova brott även om dom skyller på varandra och utvisa sedan hela familjen.

Definitivt inklusive hela familjen och aldrig tillåtas återvända till Sverige.

Var ska vi dra gränsen för att avgöra om en invandrare som har begått ett allvarligt brott har avstått från sin rätt att stanna i sitt adoptivland?

Anser du att utvisningspotentialen för grova brott verkar avskräckande mot sådana brott, eller har det motsatt effekt?

Hur anser du att konsekvenserna för brottsliga handlingar bör skilja sig åt mellan medborgare och icke-medborgare, om alls?

Kan konceptet med en fristadsstad samexistera med nödvändigheten att upprätthålla lagen och skydda medborgarna från brott?

Vilka bör vara prioriteringarna för lokal brottsbekämpning: att upprätthålla federala immigrationslagar eller fokusera på samhällspolis och säkerhet?

På vilka sätt kan en politik att utvisa invandrare för allvarliga brott påverka känslan av trygghet och tillit inom invandrarsamhällen?

Om någon har varit en positiv bidragsgivare till en gemenskap i flera år, borde ett enda allvarligt brott radera alla deras goda gärningar?

Hur kan rädslan för utvisning påverka en individs vilja att engagera sig i samhällstjänster, som att anmäla brott eller söka medicinsk hjälp?

Vad tycker du om balansen mellan brottsbekämpning och skydd av samhällsmedlemmar, oavsett deras immigrationsstatus?

Hur skulle du känna om någon tvingades lämna landet efter att ha kallat det hem i många år för att de begått ett brott?